Biografi

60-TALET

(BLÖJA, BUS OCH ARVIDSJAUR)

Jag föddes naken, utan kläder den 15:mars 1967 på BB i Arvidsjaur. Jag är fullständigt omedveten om det faktum att en ny svensk affärstidslag träder i kraft och ger affärerna rätt att ha kvällsöppet och att Jan Halldoffs film Livet är stenkul, om popålderns livsmönster, har premiär.

Jag är än mer omedveten om att Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) ändrar namn till Vänsterpartiet kommunisterna (VPK), det svenska flygplanet Flygande tunnan tas ur bruk och att Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken - gul har premiär.

Ja, faktiskt så var jag inte ens intresserad av att Volvo presenterade kombiversionen av 144, och att danspalatset Nalen i Stockholm stängs och läggs ner.

Min familj består av mamma Asta, pappa Tord och min bror Mikael. Vi bodde vid min födelse i en by utanför Arvidsjaur som heter Akkavare. Ganska snabbt kom vi att flytta in i en villa på Prostgatan i Arvidsjaur.

Jag var, enligt mor och far, en timid liten gosse som aldrig gjorde något större väsen av mig. Det uppskattade dom då min storebror hade varit allt annat än en lugn pojke. Han var buset personifierad!

Musiken har alltid funnits i vårt hem på det ena eller det andra sättet. Pappa hade i sin ungdom spelat i "Reinholdssons" som spelade dåtidens hitmusik på dansbanor runt om i Västerbotten. Under min barndom så spelade han med Arvidsjaurs dragspelsklubb och har under alla år fortsatt att spela vilket han gör ännu idag. Mamma har aldrig spelat musik men har alltid sjungit av hjärtats lust vid fester och andra tillfällen.

----------------------------------------------------------

INSPIRATION:

Mammas famn

Pappas bus

Snuttefilten

Tutten

Brorsans galna upptåg

Torra blöjor!

70-TALET

(FLIS, SVETT OCH GENE SIMMONS)

70-talet står för dörren. Sveriges Television börjar sända färg-TV, Stellan Bengtsson blir världsmästare i bordtennis, Francis Ford Coppolas "Gudfadern" har premiär, Bankpersonal tas som gisslan av rånare vid det s.k. "Norrmalmstorgsdramat", Sverige vinner för första gången Eurovisionsschlagerfinalen med ABBA, Kungen gifter sig med Silvia Sommerlath, och Ingemar Stenmark tar sin första världscupsseger i Madonna di Campiglio, efter en 22:a plats i första åket.

Det första minnet av att jag blir intresserad av musik är när jag utan min brors vetskap får tag i en pärm där han samlat vinylsinglar. Jag sitter och tittar på bilder av glamrockarna The Sweet och tycker att dom ser rätt häftiga ut med sina platådojjor och glittriga käder...

Brorsan i sin tur spelar allt från Middle of the Road till Deep Purple på sin lilla mono-skivspelare i sitt rum. Det är svårt att liksom undkomma ljudet av all musik som fyller huset hemma. Så fort han är hemma så åker en platta på. The Sweet, Björn Skifs, Slade, Beach Boys. Jag antar att här någonstans så börjar det jag idag kallar för "abnormt intresse för musik" sakta byggas upp. Jag har inte själv förstått det, men ett nytt och spännande livsintresse håller på att få fäste i mig.

Så en dag i mitten av 70-talet händer det! I en av musiktidningarna som ligger på golvet vid brorsans säng ser jag en bild som får mig att baxna! En svart-vit sminkad man med en bas instoppad i truten stirrar på mig från en av sidorna. "Ny chock-horror grupp från New York skrämmer publik så att den svimmar!" så stod det. Kiss var ett nytt teatralt band som nyss hade släppt sin första LP. Jag var helt såld...! Detta trots att jag inte hade hört en ton från dom än. När så brorsan kommer hem med skivan och tonerna når mina öron så är jag fångad! Jag är nu officiellt en Kiss-nörd av rang. Jag köper Poster och tapetserar mitt rum med bilder på gruppen, jag målar mig med vattenfärg, drar på mig mammas platåskor och lånar brorsans låtsasgitarr som han gjort på slöjden och mimar mig igenom hela Alive 1 skivan så att svetten sprutar.

Ungefär vid samma tid så får jag av mamma och pappa mitt första trumset. Då jag redan innan lyckats slå sönder en mindre soffa till tonerna av Duce så tyckte väl dom att det kunde vara av intresse att jag kanske vände detta mitt behov av att hålla takten, till att göra det på faktiska trummor. Så jag sätter igång och slår på trummorna så att svetten sprutar och flisorna yr. Det första stycket jag kommer ihåg att jag lyckas frammana någon form av trumtakt till är en låt av danska Gasolin. Sporrad av framgången så börjar jag så att beta av skivor som jag kan hålla takten till. Oavsett genre så hamrar jag på bakom det gamla jazztrumsetet jag fått ärva av min farbror Rickard. Dansband, Kalle Jularbo, Beach Boys, 70-tals soul, disco och givetvis Kiss flödar i mina öron samtidigt som jag försöker klura ut hur tusan jag skall fixa trumtakterna...

Jag har ännu inte prövat på att spela med någon annan. Jag har liksom inte tid med det! Jag har ju fullt upp med att absorbera alla trumtakter jag hör. Visst, pappa skjutsade iväg mig och mitt trumset till en kompis som hade en orgel. Vi fösökte spela ihop, men allt slutade antingen med att han tycke att jag spelade för högt eller att vi lekte indianer och cowboys istället.

Brorsan Micke som redan hade spelat i ett antal grupper och nu etablerat sig som bassist på lokalt plan var den som drog iväg mig och mina trummor på ett första rep med en kompis till honom som hette Jörgen. Året var 1979 och jag var 12 bast. Oj, vad jag tyckte det var spännande! Vi kallade oss Last Friday och repade varje Lördag på Sanbackaskolans aulascen. Tyvärr så blev det aldrig något gig för oss. Vi liksom repade ihjäl oss. Men nu hade jag fått smak på att spela och interagera med andra musikanter.
---------------------------------------------------------

INSPIRATION:

Kiss

The Sweet

Slade

Thin Lizzy

Robert Broberg

Vilse i pannkakan

Gullön

Stenmarksluvan

KaptenZoom

Elanskidor med skruvade stålkanter

Popcorn

Helldrivers

Idrottsmässan

Musik & TV Center.

80-TALET

(FUSION, FUNK OCH BOMBER)

På 80-talet så kostar en Piggelinglass ca 1,30 kr, "Sällskapsresan" har biopremiär, Björn Borg vinner sitt femte Wimbledon i tennis, Svenska Yvonne Ryding från Eskilstuna vinner miss Universum tävlingen, premiär för Tracks i radion, de första upptäckterna av hål i ozonlagret görs, Esso byter namn till Statoil, TV 3 börjar sända, Globen invigs, AIDS blir ett begrepp i Sverige, CD skivan lanseras, vi får kabel TV, Musik kanalen MTV börjar sända, videobandspelare blir allt vanligare och vi drabbas av Batman feber.

En ruggig och regnig sommareftermiddag 1981 så stiger en kille in i vårt musikrum på Prostgatan. Han heter Ronald Vikström och var egentligen ute efter att träffa min bror. Ronald spelade piano och diverse keyboards. Jag frågade om han hade lust att stanna och vänta på Micke, och han sa ja. Då han hade sitt Fender Rhodes och Mini Moog ståendes hos oss så slutade det med att vi började jamma med varandra. Sent samma eftermiddag hade vi gjort en instrumentell låt som vi valde att kalla "Tre steg åt helvete".

Detta var början på en musikalisk vänskap vi skulle dela en lång tid framöver. Ronald var redan vid den här tiden en flyhänt kille på tangenterna, inspirerad av jazz och fusion. Han pressade mig till det yttersta vad gällde min prestation på trummorna. Vi bildade bandet Reegonetti Band och spelade in ett antal demos med instrumentell fusion.

Det här var en tid av musikaliskt upptäckande för mig. Från att ha avgudat Kiss gick jag nu in i en fas där jag enbart var intresserad av hur pass krånglig musiken kunde bli. Min nya husgud hette Neil Peart och spelade trummor i Rush. Ronald presenterade mig för Jan Hammer, U.K, Chick Corea, Weather Report och Oscar Petersen. Dessutom kom jag att intressera mig för den nya amerikanska funken som en viss herre vid namn Prince hade börjat leverera världen.

Paralellt med Reegonetti Band så bildade vi en trio med gitarristen Sven-Bertil Lundström från Baktsjaur kallad Helly Hansen Band. Helly Hansen spelade rock med bluesbotten kryddad med lite fusion på toppen. Än idag kan jag minnas den självtillverkade "Explosive Power Rock Show" som vi skapade tillsammans på Medborgarhusets scen. Vi höll på att bränna ned hela skiten med överdimensionerade rökbomber. Dessutom så blev Sven-Bertil den förste i Arvidsjaur som på klassik The Who manér slog sönder sin elgitarr i flisor.

Jag var även med i Gruppen Poltergeist som spelade en form av syntbaserad hårdrock. Ronald var med där också! Jag blev inkallad som vikarie på trummorna i samband med att bandet hade kvalificerat sig i en tävling som hette lokalradiorock 1982. Vi gick och vann hela skiten och fick som belöning spela in en demo. TV hörde av sig vid den här tiden då dom gjorde ett musikprogram där även lite mindre kända grupper fick vara med. Det här var något jag drömt om! Dock så var halva gruppen missnöjd med det faktum att jag skulle vara med på TV så jag fick vackert gå till förmån för orginaltrummisen. Det här fick jag reda på natten innan inspelningen. Jag kan berätta att jag blev rejält knäckt av det och slutade spela trummor i nästan ett halvår efter det.

När min bror Micke återvände från sin FN-tjänst på Cypern så frågade han mig om jag var intresserad av att spela trummor i ett band han höll på att skrapa ihop. Då Ronald och Sven-Bertil redan var tillfrågad och tackat ja så var det inget svårt val för mig heller. Så föddes Graphic Universe.

Det här bandet var nog bland de första i Arvidsjaur som spelade funk och soul. Största anledningen till att vi gjorde det var därför att vi lustigt nog var less på rock i alla dess former. Med Level 42 och amerikansk funk och soul som ledstjärnor började vi så tillverka låtar där synkoperna och "överarrangemang" stod som spön i backen! Ju mer stämmor i kören desto bättre!

Bandet förvandlades sakta från att spela funk och soul till att i slutändan spela någon form av dansant funkrock. Mycket beroende på att medlemmar kom och gick, men också därför att vi, oavsett om vi ville erkänna det eller ej, åter började återgå till de rockrötter vi kom ifrån. Från 1983 fram till 1989 så var detta band min fasta musikaliska punkt. Jag hade fått erfarenhet av många, många gig. Nu skulle detta ta slut och jag insåg att jag stod vi ett vägskäl...
--------------------------------------------------------

INSPIRATION:

Rush

U.K

Prince

Level 42

VanHalen

GaryMoore

DefLeppard

The Thing

Slajm

Vallsberget

frisyrgelé

Microvågsugnen

Bagen

Festa på Laponia

Volleyboll

Min

älskade Åsa

90-TALET

(ROCK, UMEÅ OCH SKIVKONTRAKT)

90-talet var en tid då Öst- & Västtyskland förenas till ett land, TV 4 börjar sända per satelit, Västtyskland vinner fotbolls-VM som spelas i Rom, 10-kronorssedeln byts ut mot "guldfärgad" 10-krona, Grunge stilen får sitt genombrott i Europa, färjan Estonia går under i Nordsjön, Göran Persson blir ny statsminister, Fåret Dolly klonas och Millenium hysteri utbryter bland världens företag.

Efter att Graphic Universe gått i graven så skingrades gänget jag alltd hade spelat med. Jag själv hade kommit in på fritidsledarutbildningen i Vindeln. Vid den här tiden så kände jag att jag hade kommit till vägs ände vad gäller mitt trummande. Det var inte längre kul. Jag insåg att jag höll på att tappa sugen helt enkelt. Så jag beslöt mig för att sälja trummorna och köpa ett keyboard och en portastudio. Det var antingen nedläggning eller utveckling som gällde.

Min bror Micke hade sedan några år huserat i Umeå. En dag frågade han mig om jag hade lust att komma ner och jamma med ett par kompisar till honom. Jag svarade att det hade ju varit kul, men jag har ju inget att spela på. Han svarade att det gjorde inget för han hoppades att jag ville sjunga. Jag måste erkänna att jag till en början blev helt ställd. men när jag bekantat mig med tanken så tackade jag ja. Det var ju utveckling jag ville ha. Nu stod den och knackade på dörren.

Så kom då Mr Tiger att se dagens ljus. Till en början så spelade vi covers på gamla rocklåtar. Men i takt med att vi lärde känna varandra bättre så började vi även att komponera egna låtar. Målsättningen var att göra rockmusik med svenska texter. Vi förstod det inte då, men svenska texter och rockmusik var något som faktiskt betecknades som ganska konstigt av de traditionella hårdrockarna.

Vi kvalificerade oss för Sverigefinalen på den världsomspännande tävlingen Band Explosion i Göteborg. Efter spleningen där så fick vi kontakt med ett dansk skivbolag som erbjöd oss ett skivkontrakt.

Efter vi spelat in vårt första alster kallat "Identitet Rock&roll" i Danmark så insåg vi att vi blivit blåsta av skivbolaget. Här stod vi med lån upp till öronen och en framtid som hade kraschat likt JAS-planet på Vattenfestivalen. Vi samlade dock ihop oss och började att ta spelningar för att bli av med skulden.

Vi beslöt oss sedan att börja om på nytt. Keyboardisten valde att stiga av. Med engelska texter och ett tuffare sound så bläddrade vi till kapitel två i denna historia. Mr Tiger blev The X-Union. Vi bekostade en singel som vi spelade in. Resultatet av denna blev ganska magert. Vi beslutade att vi skulle spela in en ny fullängdare och arbetet sattes igång att skapa det som skulle bli skivan "Dash".

Under arbetet med skivan stod det klart att gruppen höll på att spricka. Entusiasmen och viljan dränerades sakta men säkert. En del i gruppen hade fullt upp med andra saker. Vi slutade prata med varandra. Jag kände mig förtvivlad över det faktum att jag ensam bodde kvar i Arvidsjaur och inte kunde hjälpa till mer med arbetet kring skivan. Sommaren 1997 så blev så "Dash" klar. Jag var stolt över mitt arbete med skivan. Sent samma höst så las gruppen ner för att tillfälligt dyka upp på en julsamlingsskiva 1999. Sagan om Mr Tiger/The X-Union var över.
----------------------------------------------------------

INSPIRATION:

Dan Reed Network

Giant

Nirvana

Anders Glenmark

MTV

Freda´

Toto

Galliano Hot Shot

Twin Peaks

Boots

Fransjacka

TV3

Min älskade Åsa och min dotter Lisa

2000-TALET

(STUDIO, RÄKOR OCH SOLO)

2000-talet har börjat med att datavirus härjar, vi har valt pensionsfonder, World Trade Center i N.Y har rasat efter terrorattack, vi har folkomröstning om EMU i Sverige, Tsunamivågen i Sydostasien blir en av modern tids största katastrofer, Orkanen Katrina ödelägger New Orleans, Darin, Amy Diamond, Laleh, James Blunt, Natasha Bedingfield, The Darkness, Evanescence, The Black Eyed Peas, Avril Lavigne, Lisa Miskovsky, Alicia Keys, Shakira, Atomic Kitten, Nickelback och Outkast är några av artisterna som slagit igenom.

Vad skall jag göra nu då? Efter att The X-Union gått i graven så hamnade jag i en situation där inte mycket var kul när det gällde musik. Jag var nog ganska bitter och besviken över de svek och lögner som hade omgärdat gruppens sista tid tillsammans.

Jag hade kommit igång med att bygga en egen studio nere i källaren på den kåk som jag och Åsa flyttade in i. Jag hjälpte Mats Nilsson att spela in sin andra skiva, Modern Technology, där jag spelade alla instrument. Jag skrev filmmusik och hjälpte diverse artister att spela in demos, huvudsakligen som producent. Dock så famlade jag omkring lite vad gällde min egna musikaliska inriktning. Efter år av rock så hade jag svårt att komponera något annat än just rock...Det frustrerade mig! Dock skulle lösningen på detta problem komma i form av en...räktårta...

Patrik Eklund var en av killarna som jag lärde känna när jag jobbade på fritidsgården i Arvidsjaur. Han var en punk-kille med nu-metalltendenser och en sjuk humor. Tillsammans så bestämde vi oss för att pröva göra en houselåt tilsammans kallad Still got my Elephant. Vi tog in Patriks kompis Roger som fick "rappa". Det här var hur kul som helst! Plötsligt så hade en nyfunnen nyfikenhet för musik vaknat igen. Jag hade under allt för många år koncentrerat mig på "karriär" vilket hade dödat lusten till musiken. Projektet som vi tre inledde tilsammans valde vi att kalla Shrimp Cake. Vi skapade våra alteregon Billy Bob, Big B och Da Shrimp King. Musiken som skapades var många gånger rejält vriden och konstig. Basen var var väl i house/rave-träsket någonstans, kryddat med vals, tango och texter som inte var av denna världen! Vi egenproducerade 4 skivor som vi sålde privat. Shrimp Cake kom bara att göra en liveshow för att sedan försvinna från jordens yta lika snabbt som gruppen hade dykt upp.

Som en "bi-produkt" av mitt och Patriks samarbete så ställde vi till en rejäl överaskning sommaren 2002 när fotbolls-VM stod för dörren. P3 utlyste en tävling där man efterlyste den bästa alternativa fotbollslåten. Jag och Patrik garvade till, köpte folköl,döpte oss till Döskallegrottan och skrev "(Nu e´ re´) Fotbolls-VM". Döm om vår förvåning när låten gick och vann!!! Dessutom så fick den mer airplay i SR än den officiella låten med Magnus Uggla. Det gick så långt att Magnus Ugglas skivbolag gjorde påtryckningar på SR för att få låten ur spellistorna. Dock så hann Sverige klanta till det efter förlusten på övertid mot Senegal i åttondelsfinalen med resultatet att vår låt automatiskt försvann från radion.

Det ena brukar som bekant ge det andra...Då jag och Patrik kommit på att vi kunde skriva annan musik än den som Shrimp Cake framförde så började vi komponera rockmusik ihop vilket i förlängningen gav mig idén om att starta ett soloprojekt kallat Balthazars Machine.

Dessutom så började jag komponera ihop med min svåger och gode vän Jocke Svensson. Detta skulle efter några år resultera i en inspelningsprojekt kallat Distant Gatherings.

INSPIRATION:

Green Day

Foo Fighters

Arena

Kiss

Rush

Min studio

Inlandskults julfester

Photoshop

Hemsidan

Mina älsklingar Åsa, Lisa och Emma.